I pjäsen tas frågan upp hur mycket avtryck man lämnar av sig själv; på någons axel som man har vidrört, en spottloska man lämnat på asfalten och utadnningsluft med doft av äpple... Mycket intressant om man tänker efter. Jag finns hos dig för alltid, för att du minns.
Åh, jag gillar barnteater med finurligt djup, galna upptåg och eftertänksamhet.
Vincent såg ut att trivas också; med munnen full av batmantuggumi och händerna chokladklibbiga. Och särskilt kul var det när han skrek KAVJAR! och fick skådespelarna att använda just kaviar, i ett experiment.
Sen gick vi på puben och åt fish and chips. På hemvägen ville Vinnie ha en glass och valde en sån där colaisglass som man trycker upp ur pappret.
Och konstaterade mycket nöjt att det såg ut som hans ollon. (fast han kallar ollonet för hjärnan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar