När en väldigt känd person dör känns det konstigt hela dagen. Flera gånger idag har jag stannat till och tänkt "Idag är dagen då Michael Jackson" dog.
Jag har aldrig varit något fan av Jackson men visst var han häftig och cool när han släppte sin bästa skiva "Thriller", när han fortfarande var hyfsat sund.
Men ändå. Det känns annorlunda idag. Det är en speciell dag. För det känns ju som om man känner en superkändis, trots att man bara känner mediabilden. Hans ansikte är så bekant, sedan många många år.
Det är nåt mäktigt över en beundrad persons bortgång. När de dör blir vi chockade, oavsett om de dör unga eller gamla. Som om legendariska personer inte dör. Att de lever för evigt, så länge mänskligheten finns kvar. Och sen, gemenskapen. Människors omfamningar världen runt. När vi alla plötsligt blir en.
Det känns konstigt idag och jag funderar på vad vi har gjort idag. För att en dag, där framme säga, "vi gjorde det och det när Michael Jackson dog. Jag minns det så väl."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar