Jag undrar allvarligt om jag har nåt fel i huvudet.
Nån tidsrelaterad böld som inte vill spricka.
Jag tjatar om tiden hela tiden.
Vart tar tiden vägen?
Varför går tiden fort?
Är det kväll igen?
Men vi har ju precis gått upp!
Mr T fattar ingenting. Men han är inte sån, som undrar.
Han bara går framåt- inga bromsar, inga sidospår, inga bisatser. Lunka lunka med behagligt varma mjuka steg.
Varför kan inte jag?
Varför är jag ett trassligt garnnystan, utan början och utan slut. Bara virrvarr.
Och dessa tidsfrågor?
Har ni svårt att greppa det här med tiden?
3 kommentarer:
Eh, nej så är det inte för mig.
Visst går vissa dagar fort, men exakt VAD är det du inte förstår?
// Jenny
Jag förstår inte varför tiden går så fort?
Varför all tid rinner ur händerna och jag hinner inte det jag vill?
Kanske ställer jag för höga krav på mig själv?
Kanske är det så enkelt...
Hm, ok.
Jag hade en liknande känsla eller tillvaro för några år sedan. Har dille på att skriva att göra listor och känna mig duktig sen när jag får pricka av vad jag gjort.
Förr hade jag en sån lista per dag. Hann aldrig mer än typ hälften och kände mig vissen och sämst i världen.
Nu delar jag upp listan i hur pass brådskande att göra grejerna är, och så har jag ingen tidsgräns för när de ska va klara.
Funkar toppen för mig!
// Jenny
Skicka en kommentar